Internationella kvinnodagen, det får
mig att komma ihåg hur jag började min fackliga bana när jag blev
invald i Hammarstedts verkstadsklubb i slutet av 1980-talet.
Där blev jag vald till
jämställdhetsansvarig och for iväg på min första fackliga kurs
som var en kurs i jämställdhet. Intressant och väldigt nyttig, en
riktig ögonöppnare (om nu det ordet finns).
Det ena ledde till det andra och mitt
intresse för jämställdhet och rättvisa kände jag hade hamnat på
rätt ställe. Fortsatte med fler kurser där jag blev väldigt
positivt överraskad av hur kurserna var. Man hade kanske en
förutfattad mening om att det skulle vara att sitta och bli matad av
propaganda men ack så fel man hade. Tex när vi på facklig
fortsättningskurs skulle läsa om politiska ideologier så var det
grupparbete. Olika grupper fick gå igenom alla partiers partiprogram
och partiers officiella skrifter. Ett gediget arbete som sedan
redovisades med olika infallsvinklar. Detta var innan Google och
internet så det var att leta i biblioteket och plöja igenom olika
böcker och sena kvällar för alla ville göra ett så gott arbete
som möjligt.
Det var faktiskt först då som jag
kände att det parti som faktiskt stod mina värderingar närmast var
sossarna. Så här i efterhand inser jag att det var svårt att från
en väldigt ”moderat” uppväxt med väldigt starka
antisocialdemokratiska värderingar i närmaste omgivningen stå upp
för det jag trodde på och kändes rätt för mig.
Detta ledde till att jag blev medlem i
partiet och fick mitt första uppdrag i kommunen. Och vad var mer
naturligt än att börja i jämställdhetskommiten där vi i Växjö
låg väldigt långt framme mot andra kommuner. Inte kanske pga av
mig men det var ett kul och intressant uppdrag att få förtroende
att sitta med i jämställhetskommiten.
Vår verkstadsklubb var väldigt
drivande i dessa frågor och när man ser vilka som var med så
förstår man att man hade väldigt goda förebilder för hur man
skulle bedriva arbetet. Tomas Eneroth, Gunnar Storbjörk och
Karl-Petter Thorvaldsson.
Och trots att alla numera har politiken
som födkrok kan man lugnt säga att alla kan kalla sig feminister
och verkligen står för det. Både i ord som handling. Och idag på
internationella kvinnodagen känns det extra kul och inpirerande att
tillhöra ett parti som verkligen driver de feministiska frågorna
framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar