Vägra hata, våga älska

31 oktober, ett ryskt passagerarflygplan störtar över Sinai. 224 personer omkommer och man misstänker en bomb. Ett dåd som egyptiska delen av IS tar på sig. 13 november, ett fruktansvärt terrordåd i Paris troligtvis utfört av IS, 129 personer döda och 200 personer skadade.

En del vill skylla detta på flyktingströmmarna, en del tror att vi genom att stänga våra gränser kan undvika terrordåd. Visst skulle ett totalitärt samhälle med förbud mot andra åsikter än statens, övervakning och kontroller, inskränkningar i pressfrihet och censur i alla fall kanske på ett plan upplevas som säkrare men skulle det i verkligheten vara så. Och vill vi ha ett sådant samhälle? I ett öppet samhälle och med den yttrandefrihet vi idag har finns alltid risken för våldsfrämjande radikalisering.

”Vålds­främjande radikalisering är ett sociologiskt fenomen där en individ eller en grupp i tilltagande grad uppfattar olagliga våldsmetoder vara legitima för att uppnå politiska målsättningar. Processen kan mynna ut i att begå eller stödja terrorism, otillåten påverkan eller andra våldsbrott.

Utgångspunkten för radikaliseringen är att orättvisor och kränkningar uppdagas, vilket antingen kan vara ett faktiskt läge eller propaganda. Detta förklaras ideologiskt av eller för individen eller gruppen. Ideologin innehåller också lösningar på problemen, som innefattar våld. Våldsideologin internaliseras genom att andra ideologier inte når individen eller gruppen, och genom att ideologin erbjuder en social tillhörighet” Wikipedia

Exempel på detta finns tyvärr runtomkring oss. Vi har Breivik, skolskjutningen i Trollhättan, anlagda bränder, självmordsbombaren i Stockholm, ambassaddramat på Väst-tyska ambassaden, nazister som strider i Ukraina. Ja tyvärr kan listan görs lång om vi tittar runt i Världen och Europa. Idag ser vi allt tydligare även dessa tendenser på internet och sociala medier. Att våldet och hatet är själva lösningen på problemen. En reflektion som man måste göra är att det oftast handlar om män, arga unga män som tar sig rätten att tycka att våld och terror, att ta andra människors liv är rätt. Att ändamålen helgar medlen.

Vad är det som är den gemensamma nämnaren för Ryssland och Frankrike? Är det på vilket sätt man tar emot flyktingar? Ryssland tar emot flyktingar men inte på samma sätt som Frankrike, många från tex Syrien vill inte till Ryssland. Däremot är det en del flyktingar som använder Ryssland som transitland för att ta sig till Finland och Norge. Är det på vilket sätt man agerar i Syrienkrisen som är gemensam? Nej knappast, där står man på helt olika sidor om Bashar al-Assad och hans skräckregim. Det enda gemensamma är att man aktivt bombar och anfaller IS. Av helt olika skäl och på olika sidor men man ingriper med vapen i konflikten. Rätt eller fel, ja det finns olika åsikter om det men att man måste stoppa konflikterna i Syrien och i det området är väl ganska uppenbart. Att attackerna mot Ryssland och Frankrike är ett försök att få dessa länder att inte med vapenmakt försöka få bort IS är orsaken till terrordåden.

Jag hörde nu på nyheterna att Frankrikes regering av en del får kritik för att man gått in med vapenmakt i konflikten. Dvs man säger, se nu vad som händer. Ett av terrorismens mål är just det, att splittra, att skapa oro och panik.

Ett sätt att minska våldsbejakande radikalisering är att minska klyftorna, att minska orättvisorna i samhället. Utgångspunkten för radikalisering var ju att att peka på orättvisor och kränkningar, faktiska eller påstådda. Att vi då kan peka på och visa att vi är ett öppet och solidariskt samhälle, ett samhälle där alla fritt kan verka och vara, så är det lättare att komma åt de personer som ligger i farozonen. Om vi kan genom information och fakta verkligen visa att propagandan från de håll som försöker ta makten genom våld har fel.

Att vi endast genom demokratiska beslut och påverkan kan förändra till det bättre.

Men då måste vi även visa genom ord men framför allt handling att vi verkligen står upp för de demokratiska värdena, att demokratin innefattar alla oavsett etnicitet, kön, sexuell läggning eller social status.

”De rikaste 2 procenten ägde ”mer än hälften” och de rikaste 10 procenten ägde 85 procent av alla dessa tillgångar. Den fattigaste hälften av världens vuxna befolkning delade på en enda procent av hushållens globala tillgångar.”

FN-rapport över hushållens globala förmögenhetsfördelning

Man behöver inte vara Einstein för att förstå att ovanstående fakta om fördelningen av jordens resurser är ett av svaren och förklaringen till varför det ser ut som det gör. Att de rika oftast är rika på bekostnad av de fattiga, att girighet ligger bakom mycket av eländet i världen. Att känslan av vanmakt och fattigdom skapar människor, oftast yngre män, som hittar gemenskap och tillhörighet i grupper som ofta är våldsbejakande. Det kan vara kriminella gäng, politiska extremistgrupper eller religösa fanatiker. Många som lockas till IS åker först dit av politiska skäl eller påverkas via sociala medier, oftast inte av religös övertygelse utan den kommer senare, kanske för att rättfärdiga de brutala handlingar man tvingas utföra och bevittna.

En sak är helt klar. Om vi ska leva tryggt, säkert och utan våld så måste vi dela med oss. Av resurser, av värderingar men framför allt av kärlek och respekt. Hat föder hat säger man och visst är det så. Kärlek föder kärlek, och visst är det så.

Att religionen ligger bakom mycket elände som hänt och händer kan man också påstå. Men religionen har i alla tider använts för att skapa makt, att använda religionen att hålla nere befolkningen, att skapa motsättningar för att kunna behålla makten. Den har också använts för att trycka ner kvinnorna, att läsa religionshistoria ur ett kvinnoperspektiv är en ganska deprimerande läsning. Ett sidospår kan tyckas men vilka far mest illa i krig och av fattigdom? Men idag är många religösa upplysta men långt ifrån alla. Detta gäller tyvärr alla religösa inriktningar men även andra. Vi har kristna som slåss mot varandra, vi har muslimer som slåss med varandra, vi har muslimer och kristna som slåss med varandra, vi har judar som slåss mot muslimer, vi har kristna som inte vill följa demokratiska beslut, vi har muslimer som inte vill följa demokratiska beslut. Men vi har även ateister som krigar och vill utrota andra, Hitler är ett sådant exempel, vi har ateister som inte vill följa våra demokratiska fattade beslut.

Jag är däremot av den bestämda åsikten att religionen trots allt är en tröst och en styrka för många människor. Jag har mött så många troende människor, alla med inte bara en religös tro utan en tro på grundläggande demokratiska värderingar. Människor som älskar livet, älskar alla och som inte tvingar på sin tro på någon annan. Svenska kyrkan är bla ett sådant samfund som bara på de sista åren verkligen har visat vad kristna värderingar står för och visat det i verklig handling. Men gäller så många fler samfund.

Vad jag vill säga med alla dessa tankar är... ingenting. Jag kan bara ge en del funderingar och fakta om oilka sakers tillstånd. Att ta till sig, att bilda sig en uppfattning är upp till var och en. Men snälla, tänk efter, kolla fakta, kolla mer fakta, kolla flera olika uppfattningar, kolla upp vem som ligger bakom det du läser, i vilket syfte är det skrivit.

Jag vet, jobbigt istället för att haka på en klatchig oneliners eller en enkel förklaringsmodell på alla problem. Men att du lägger ner det arbetet är vår demokrati värd, den har sina fel och brister men ännu har ingen lyckats hitta på ett system som är bättre, för dig eller för mig.

Får hoppas på att jag i sociala medier får kärlek för mina tankar men tyvärr är hatet inte långt borta. Att undergräva hatet genom ett ogenomtänkt ”like”, genom en delning utan att kolla varifrån det kommer eller varför det är skrivet är också illa. Har sett sånt språk med hot och hat som man bara blir ledsen och bestört över. Speciellt utsatta är kvinnor. Exempel på vad en del vill göra är sådana exempel jag inte vill eller kan återge, att bara komma på sådana sjuka ideer ligger bortom min förmåga att förstå.

Trots allt, ha det bra, älska din nästa som dig själv och behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Döden, en inte så rolig grej del 2

Mitt förra inlägg hade rubriken; Döden, en inte så rolig grej. Inte visste jag då att min far skulle gå bort 2 dagar senare. På sin kontorsstol, framför sin dator somnade han in natten mellan den 31/8 och 1/9. Min bror hade varit där på kvällen, hjälpt till med bankaffärer och räkningar som kommit tillbaka. Sa att han kände sig dålig men inte mer än vanligt, han var ju 84 år och hade sina krämpor, men inte så att man kunde tro att det var sista gången någon såg honom i livet. Chocken man får när läkaren ringer på förmiddagen och lämnar beskedet. ”Hemtjänsten fann din far avliden i kontorsstolen i för en stund sedan”.

Inget ovanligt att han skrev och kommunicerade sent på kvällar och nätter, hade sovrutiner som mer påminde om hur ungdomar vänder på dygnet, så att han hittades i stolen var inte så konstigt. Men man undrar och många frågor far runt i huvudet eftersom han hittades där.

Försökte han få kontakt? Försökte han skriva eller förmedla något till oss? Vad tänkte han på, visste han att döden var på väg, gjorde det ont eller kände han dödsångest?

Frågorna är många när något sådant händer och alla praktiska saker som man måste ta tag i när något sådant händer är många. Nu är vi fyra syskon som tur är och vi kan ta hjälp av varandra, både med sorgen och det praktiska. Var vid graven idag och tände några ljus ihop med mina syskon, kändes skönt att göra.

Ett par dagar senare så fick man även besked om att man blir av med jobbet eller som man säger, man blev mellan två jobb. En sorg även det naturligtvis. Att bearbeta två sorger med allt det praktiska är jobbigt. Jobbigt för man känner att det är svårt att sörja ordentligt, att landa som man brukar säga. Man försöker hålla farten uppe, tömma lägenhet, läsa platsannonser, säga upp telefon, ringa och fråga om jobb, välja psalmer, skriva CV, begravning, trygghetsrådet, betala räkningar med vårdintyg, kolla nätet efter jobb...... Ja så löper det på, när ska man ha tid att bromsa in och landa?

Jag har ändå tur, syskon som delar på det praktiska och på sorgen, älskar dom. Min familj naturligt som ställt upp och mina närmaste vänner, dom vet nog vilka jag menar, tack för att ni finns, älskar er alla.

Varför berättar jag nu detta? En orsak naturligtvis att det är Alla Helgons Dag men även ett inslag på radion idag om att vi i Sverige har svårt att prata om och att prata med varandra om just sorg. Ändå är det viktigt att vi pratar om och med varandra om även de sorgliga sakerna i våra liv. Var sak har sin tid, utan kärlek ingen sorg brukar man säga och det stämmer nog. Sorgen efter anhöriga, sorgen efter ett förlorat jobb och arbetskamrater hänger naturligtvis ihop med de känslor man har för anhöriga, för sitt jobb och kamrater.

I sin egen sorg så är det också lättare än vanligt att känna empati med allt som händer runt om i Sverige och världen och frågan blir; hur mycket sorg klarar man av utan att gå sönder?

Ha det nu bra alla där ute, tänd ett ljus, tänk på era nära och kära men glöm inte att även leva livet här och nu och tänk på att livet är som en chokladask, man vet aldrig vad man får.

PS: samla på stunder, inte på saker.

Några länkar i ämnet;

Tomas Sjödin; att sörja är ett arbete

Psykologiguiden; Sorg

Döden, en inte så rolig grej

En liten reflektion om de bilder som bla Özz Nuzen publicerat på döda barn i Medelhavet. 

Många tycker illa om bilderna, tycker inte de ska visas, tycker inte att det är deras problem. Mina tankar går till de "bakom" kameran. Kanske en mamma, en pappa, några syskon som gråter. Militärer, hjälparbetare, läkare o sjömän. Som resten av livet får leva med dessa syner. 

Som kommer vakna på nätterna med mardrömmar, av denna händelse men de som flyr även av de anledningar som de var tvungna att lämna sina hem, sina släktingar och vänner, sina kamrater. Kanske mördade, våldtagna och utdrivna från sina hem. Gått, åkt buss med människor som skor sig på deras elände, genom minfält, med allt de äger i famnen, kämpades för sina liv. Tagit sig över medelhavet med samvetslösa människosmugglare. Som t.o.m kör ut gamla uttjänta båtar som de själva sedan lämnar drivandes på öppet hav. De som kommer fram möts i många fall av stängsel, staket och dåliga förhållanden. Människor som ser ner på dom, som tycker "det är inte min sak" och "vi har inte råd". 

Människor som inte ens drar sig för att attackera, inte bara verbalt, utan handgripligen och bränna ner offentliga lokaler och byggnader. Samtidigt som vi vet att inte bara de behöver oss utan vi behöver dom. 

Jag vill sluta mina dagar med att veta att vi gjorde allt för att hjälpa, för att ha sträckt ut en hand, för att ha visat medmänsklighet och solidaritet. För vi står inte utan skuld i varför det ser ut som det gör i världen gällande krig och miljö. 

1/3 del av alla asylsökande lider mer eller mindre av posttraumatisk stress. Ett finare ord för att ha genomlidit ett helvete och mår jävligt illa av det. Det första vi måste hjälpa till med är inte jobb utan en fråga, en enkel fråga som vi bör ställa alla våra medmänniskor när de drabbas av något; hur mår du egentligen? vad kan jag hjälpa till med? 

Nu kommer jag bli kallad vänsterextremist på FB eftersom jag publicerat detta inlägg även där, men det tar jag, jag slipper i alla fall bli mördad för mina åsikter...

Moral idag och igår eller Jävla Löfven

Jävla Löfven, varför kollar han inte om en arbetsgivare har kollektivavtal? Ja det är en första reaktion från många och kanske den enda reaktionen.

Men om man nu börjar tänka efter hur saker och ting på arbetsmarknaden har förändrats så börjar tankarna om hur dagens moral och etik ser ut.

Först kanske man bör veta vad ett kollektivavtal är och vad det innebär. Förr kunde i princip alla på en arbetsplats sina skyldigheter och rättigheter, hur viktigt ett kollektivavtal var och vilka försäkringar som ingick visste man, mycket pga av facket och alla studiecirklar man höll genom ABF. En arbetsgivare som inte hade kollektivavtal ansågs som icke seriös och ingen ville jobba där pga att man förlorade/förlorar så mycket på det.

Man visste också att kollektivavtalet inte var gratis utan den stora delen betsår av sk arbetsgivaravgifter som i praktiken är försäkringspremier. Premier som facken som förhandlat till och tagit av det tillgängliga löneutrymmet. I många länder så har man en annan modell, du får alla pengar i näven och betalar själv dina försäkringar. I den nordiska modellen så ansåg de anställda (och arbetsgivare) att man i stället skulle avstå en direkt löneökning och satsa på trygghetslösningar när något händer. Det finns två stora fördelar med en sådan kollektiv lösning. För det första så omfattas ALLA arbetstagare. Fackligt anslutna, icke fackligt anslutna, de med ärftliga sjukdomar och de som har sjukdomar eller funktionshinder dvs ingen lämnas utanför. Den andra är att det blir så mycket billigare per individ när så många försäkras samtidigt. Man räknar att om du skulle få samma försäkringsskydd som du får genom ett kollektivavtal så skulle det kosta runt 5000 kr i månaden! Nu kan man inte som privatperson få samma försäkringsskydd även om du har pengarna.

Så kom ihåg, kollektivavtal/försäkring är framförhandlad och i stora delar betald av arbetstagarna!

Vad innehåller då ett kollektivavtal förutom förhandlingsrätt, lön enligt avtal som förhindrar att man dumpar löner osv.

Jo följande;

Sjukförsäkring, AGS, extra ersättning vid sjukdom och olycksfall.

Arbetsskadeförsäkring, TFA, om du blir skada på ditt arbete. Eller som man skämtsamt sa som försäkringsrådgivare, Till o Från Arbetet, och ja gäller till och från arbetet.

Dödsfallsförsäkring, TGL, ersättning till anhöriga vid dödsfall. På en försäkringskurs tog man upp den sorgliga händelsen med Estonia. Alla anhöriga till svenska medborgare på fartyget som förolyckades fick då med hjälp av kollektivavtalet ut livförsäkring. Alla förutom orkestern som jobbade för svarta pengar. Orkesterns anhöriga fick visst ändå ersättning genom ett regeringsbeslut. Sant eller inte så ger det en bra bild av vad som kan hända om man inte har ett fullgott försäkringsskydd.

Föräldrapenningtillägg, FPT, lämnar kompletterande ersättning när du är föräldraledig och får föräldrapenning från Försäkringskassan. Som försäkringsrådgivare var jag själv inne och ordnade så företaget jag då jobbade på fick kunskap om detta och betalade ut ersättning enligt avtal.

Försäkring vid arbetsbrist, AGB, avgångsbidrag som man även kan få utan att vara arbetslös samt även hjälp genom tex trygghetsfonden.

Tjänstepension, kommer att utgöra 20% eller mer av din pension och en mycket viktig del. Om du vill veta din pension, gå in på Min Pension på nätet och få ett besked på hur mycket och hur mycket de olika delarna ger.

Och nu tillbaka till själva grundfrågan om hur etiken och moralen har förändrats med tiden. Förr var det en självklarhet att arbetsgivarna hade justa villkor. Som kund kunde du anta att allt gick rätt till, att den som gjorde arbetet också hade rätt lön och rätt villkor.

Numera ska man alltså själv ta reda på om den snickare, restaurang, hotell, butik, bilmek, pizzeria osv osv har F-skattesedel, kollektivavtal, anställer med sms-avtal, följer allmänna reklamationsnämnden osv osv. När i tiden gick vi från att anta att alla arbetsgivare ville sina anställda väl till att vi som kunder måste gå in på nätet och kolla upp de affärer eller hantverkare vi vill anlita? Och när slutade vi att förstå att konkurrens på lika villkor är så viktigt för att det ska fungera för en hälsosam marknad.

Nu tillbaka till Stefan Löfven, har han gjort fel? Ja kanske som fd fackordförande skulle han ha insett att idag finns en del företag som inte ger sina anställda rätt villkor. Som statsminister skulle han kanske ha insett att man är så jäkla påpassad att en fis för mycket blir en stor rubrik i tidningen. Man kan inte idag som toppolitiker leva ett vanligt liv. Hela tiden påpassad och synad för allt man gör. Och ibland vad man än gör får man kritik antingen från den ena eller andra.

Frågan vi som väljare och medborgare måste ställa oss är, vill vi ha politiker som inte vågar prata, umgås eller leva ett normalt liv? Politiker som måste ha en stab med människor som synar, undersöker och talar om vad man kan eller inte kan göra dvs att vara naturlig och impulsiv ett stort no, no.

Personligen så känner jag att när man som hantverkare får halva arbetskostnaden upp till 100000 kr genom staten och därmed, som man påstår, fler vita jobb så skulle det faktiskt även komma de anställda till del genom justa avtal, kollektivavtal m försäkringar. För jag skulle tro att de flesta småföretagare är väldigt angelägna att avsätta pengar till sin egen pension. Detta ofta med motiveringen att man som egen företagare inte har samma villkor som sin anställda och då samtidigt genom att säga nej till kollektivavtal inte ger sina anställda samma möjligheter.

Jag är medveten om att vissa företag betalar in tex pensionspremier men de kollektiva försäkringarna innehåller så mycket mer samt en del påstår att de betalar mer än avtalet men då har man nog inte lagt på de ca 5000 kr som avtalsförsäkringarna är värda per månad.

Sammanfattningsvis skulle vi alla tjäna på en arbetsmarknad med justa villkor, med fler fasta anställningar, med ungdomar som slipper sitta med telefon i handen och vänta på ett samtal. Att jobba gratis och utan övertidsersättning och OB. Att kunna gå till jobbet och komma hem igen utan skador och levande. Att om det händer något få en rimlig ersättning för att komma vidare i livet. Att vi slipper konkurrera mot arbetare som tvingas jobba för ner till 40 kr / tim.

Och som man nu konstaterat, ökade klyftor minskar tillväxten lika mycket som minskade klyftor ökar tillväxten, ökar tryggheten och ger ett bättre samhälle.
Och där är Stefan Löfven, socialdemokraterna och jag överens. Och så länge partiet, jag och Stefan Löfven har samma mål och drömmar om ett bättre samhälle får jag väl ha överseende med mänskliga misstag och hoppas att vi får ett bättre parlamentariskt läge så vi verkligen kan få genomföra det vi verkligen vill och kämpar för.


Tankar en torsdagskväll hos en okänd deltidspolitiker som kan vara anonym ända tills man gör ett fel, då är man nog den kända politikern helst plötsligt ;)

Hur det började...

Internationella kvinnodagen, det får mig att komma ihåg hur jag började min fackliga bana när jag blev invald i Hammarstedts verkstadsklubb i slutet av 1980-talet.

Där blev jag vald till jämställdhetsansvarig och for iväg på min första fackliga kurs som var en kurs i jämställdhet. Intressant och väldigt nyttig, en riktig ögonöppnare (om nu det ordet finns).

Det ena ledde till det andra och mitt intresse för jämställdhet och rättvisa kände jag hade hamnat på rätt ställe. Fortsatte med fler kurser där jag blev väldigt positivt överraskad av hur kurserna var. Man hade kanske en förutfattad mening om att det skulle vara att sitta och bli matad av propaganda men ack så fel man hade. Tex när vi på facklig fortsättningskurs skulle läsa om politiska ideologier så var det grupparbete. Olika grupper fick gå igenom alla partiers partiprogram och partiers officiella skrifter. Ett gediget arbete som sedan redovisades med olika infallsvinklar. Detta var innan Google och internet så det var att leta i biblioteket och plöja igenom olika böcker och sena kvällar för alla ville göra ett så gott arbete som möjligt.

Det var faktiskt först då som jag kände att det parti som faktiskt stod mina värderingar närmast var sossarna. Så här i efterhand inser jag att det var svårt att från en väldigt ”moderat” uppväxt med väldigt starka antisocialdemokratiska värderingar i närmaste omgivningen stå upp för det jag trodde på och kändes rätt för mig.

Detta ledde till att jag blev medlem i partiet och fick mitt första uppdrag i kommunen. Och vad var mer naturligt än att börja i jämställdhetskommiten där vi i Växjö låg väldigt långt framme mot andra kommuner. Inte kanske pga av mig men det var ett kul och intressant uppdrag att få förtroende att sitta med i jämställhetskommiten.

Vår verkstadsklubb var väldigt drivande i dessa frågor och när man ser vilka som var med så förstår man att man hade väldigt goda förebilder för hur man skulle bedriva arbetet. Tomas Eneroth, Gunnar Storbjörk och Karl-Petter Thorvaldsson.

Och trots att alla numera har politiken som födkrok kan man lugnt säga att alla kan kalla sig feminister och verkligen står för det. Både i ord som handling. Och idag på internationella kvinnodagen känns det extra kul och inpirerande att tillhöra ett parti som verkligen driver de feministiska frågorna framåt.

Debatt mellan Gunnar Storbjörk och Oliver Rosengren (M) bla feminism

Tomas Eneroth inför 8e mars

Kålle om LOs jämställdhetsbarometer

Somliga går med trasiga skor

Somliga går med trasiga skor

Säg, vad beror det på?

Gud fader som i himmelen bor

Kanske vill ha det så

Cornelius

Fredag och ännu en arbetsvecka är slut. Snabbmat och handla lite på ICA, utanför sitter det som vanligt en tiggare. Hur olika falla inte ödets lotter eller som Cornelius sjunger; ”somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på?”.

Varför sitter någon utanför och tigger medans många köper mat, godis, läsk osv för summor som en del i vårt samhälle bara kan drömma om. Vi har tur som fötts i ett av världens mest rika länder, mest jämställda och jämlika. Är vi verkligen tacksamma för detta och vill vi dela med oss av vår välfärd?

Ja frågan är mer aktuell än någonsin, inte bara nationellt utan internationellt. En del vill lösa problemet med den ojämna fördelningen av rikedomar i världen genom stängda gränser, förbjuda tiggeri, att påstå ”vi har inte råd”osv.

Frågan man bör ställa sig är, har vi råd att inte dela på de resurser vi har i världen? En grundläggande orsak till utanförskap, terrorism, radikalisering och att många, speciellt då unga frustrerade män, drivs in i ”dåligt sällskap”är just känslan av utanförskap och orättvisor. Amir Smesem, lärare i Biskopsgården berättar i P1 debatt vad hans elever säger: "vi är inte svenskar, vi har ingen chans". Det behövs egentligen ingen Einstein till att räkna ut att det är sådana känslor som driver ungdomar till miljöer där de kan känna bekräftelse och gemenskap vad den än består av.

Frågan är hur mycket vi vill dela med oss för en del, men frågan är nog istället kan vår välfärd, vårt sätt här i västvärlden att leva överleva utan att vi ser till att få en mer rättvis och solidarisk värld.

Vår allt mer globaliserade värld med en supersnabb spridning av olika händelser och tankar gör att vi inte kan stänga ute saker och händelser som vi inte ”gillar”. En del vill bygga högre murar, strängare bevakning och mer inskränkningar i den personliga integriteten men det hjälper aldrig mot problemet. Ungefär som en del som dricker sprit varje helg och botar baksmällan med tabletter. Man mildrar symptomen men enda sättet att avhjälpa grundproblemet är att dricka mindre eller inget.

Ett exempel är muren mellan USA och Mexico. En mur som bevakas dag och natt för att stänga ute fattiga latinamerikaner att försöka komma in till det rika USA. Dom som kommer in utnyttjas som mycket billig arbetskraft, när de sedan åker dit så ersätts de direkt av någon annan illegal invandrare. Man utnyttjar även dessa personer för att smuggla knark över gränsen, de får väldigt lite betalt medans de som står bakom kammar hem de stora pengarna. För att inte prata om det våld som de här personerna utsätts för.

Muren i Israel mot Palestina är också en mur som aldrig överhuvudtaget kan lösa problemen i det området.

Vill vi bygga murar runt vårt land? Vill vi stänga ute människor som flytt från krig, terror och ett liv utan framtid. Kan vi verkligen där vi sitter framför mello och diskuterar vilka chips som passar bäst säga ”vi har inte råd”?

Cornelius sjunger; Gud fader som i himmelen bor, kanske vill ha det så, så blir motfrågan för oss blir, vill vi ha det så?

För det är vi som avgör vilken värld vi vill ha och hur den kommer att se ut i framtiden.

Roliga program

Ett program som nu går på SVT är Nordiska hus. Ett program om sex stycken fantastiska bostadshus i Norden mellan 1930 till 60-talet. Och om de arkitekter som stod bakom husen.

Arkitektur är väldigt vittomspännande, roligt och intressant och bygger mycket på den klassiska triaden: skönhet, styrka, användbarhet. 

Många olika stilar, inriktningar och bland en del också extrema tankar. Just det estetiska och tankarna kring hur ett boende, ett hus, en miljö kan skapas för att bli något mer än ”bara” en plats att vara på är spännande. Serien som nu går är bra för man går igenom ett hus per avsnitt på ett mycket bra sätt, man lär sig, så att säga, att titta på lite annat sätt.

Har alltid varit intresserad av byggnader, byggnation och kollar gärna in program som handlar om detta. Ja hellre det än att kolla in alla dessa eviga serier som man försöker undvika, inte för att jag tycker det är ”ofint” eller tråkigt. Nej jag vet om man börjar titta då är man fast och sitter där och glor.
Tillbaks nu till sista avsnittet av Nordiska hus. Det handlade om en arkitekt som hette Ralph Erskine. En engelsk arkitekt som flyttade till Sverige strax innan kriget började. Tog färjan till Esbjerg för att därifrån på cykel! ta sig upp till Stockholm. Och passade på att under resan studera den nordiska men framförallt den svenska arkitekturen.

"Som inflyttad till Sverige och naturälskande människa såg Erskine klimatets och naturens inverkan på byggnadernas utformning. Han använde främst solljuset i skapandet av byggnader och stadsplaner. Solljus och solvärme utnyttjades effektivt vid placering och utriktning av byggnader i landskapet och "solfångare" skulle samla det svaga vinterljuset och reflektera det in i byggnaden. Ralph Erskine hade under hela sitt liv ett stort inflytande över den svenska och internationella arkitekturdebatten. Han verkade målmedvetet för arkitekturens politiska och sociala möjligheter i samhällsbygget."

Utdrag från Wikipedia (källa)

När jag började i Växjöhem som vice ordförande 2006 så fick jag höra namnet Ralph Erskine för första gången och namnet sades med andakt.

 Det är faktiskt så att 7-vånings husen på Lassaskog, byggda 1954-55, var ritade av just Ralph Erskine. Vi som är lite äldre kommer ihåg att balkongerna från början hängde i kablar men fick i mitten av sjuttiotalet byggas om av säkerhetsskäl. Och som tur var ritades ombyggnaden av Ralph Erskine så det är fortfarande ”original”.

Lassaskog idag

Orginalbalkonger

Det roliga är att programmets hus, Villa Tesdorpf i Skövde byggdes strax innan Lassaskog. En detalj i det huset som jag kände igen var de små fönstren som finns i tvättstugan. Små, fyrkantiga, infällda som släpper igenom ljuset men är frostade så man inte ser ut eller in. 

Detalj, fönster vid tvättstuga.

 Alla i Växjö har sett husen och många har nog varit inne i husen. Det roliga med att kolla in program som detta är att man börjar kolla lite mer på just hur hus är byggda, på detaljer och vilka tankar kan ligga bakom lösningarna.

En del säger "huset är arkitektritat" och menar då lite mer exklusiva och dyra hus. Men det är ju så att alla hus är arkitektritade. Allt har en tanke och mening, ja t.o.m de sk miljonprogrammen har en viss form och mening trots att de byggdes i större volymer.  Inget fel på planeringen i hus från denna perioden. Ofta väldigt bra och funktionell planlösning. Problemet var att husen blev för många och i samma stil så det blev enformigt och tråkigt.

Tänkte återkomma lite om mitt eget hus, vem som ritat och vilka andra hus han gjort här i Växjö.

Till dess, ha det bra där ute....



Nordiska hus del 3

Näthatet

Litet utdrag i en artikel författad av Dick Harrisson;

”Jag är skattebetalare och är intresserad att få veta vad du tänkte göra att aldrig mer publicera dynga om SD och dina privata åsikter om invandring svarar du inte på denna epost, så kommer du att få besök”. 

Allra sämst mådde jag när jag flyttade blicken till de motargument mejlbombarna levererade. I två–tre mejl fanns ekonomiska kalkyler om flyktingmottagningens kostnader, men i alla andra – kanske ett femtiotal; jag har slutat räkna dem – var argumenten uttalat rasistiska. Ord som ”det handlar faktiskt om ras!” kopplades till hatiska angrepp på undertecknad för att jag stödjer ”massimporten av negrer från djungeln” och ”invasionen av analfabeter”.

Ja den Dick Harrisson som är svensk författare och professor i historia vid Lunds universitet som på ett mycket bra sätt kan berätta om historiska skeenden. Han råkade nämna något om invandring sett ur ett historiskt perspektiv eller som han själv skriver "huvudpunkten i min artikel är att (1) fredstida invandring är långsiktigt positiv för mottagarlandet, ett faktum som kan historiskt beläggas, och (2) det behövs en ny typ av problemformulering som betraktar invandring som ett positivt fenomen, som en resurs, och inte som något i sig negativt."

Han blev helt överrumplad av det hat som han blev utsatt för via mail men vill man se mer är det bara att läsa på kommentatorsfälten om man är intresserad av att se hur en del kan uttrycka sig i denna frågan.  

Ett ofrivilligt besök i näthatarnas värld

Vi som har Twitter och till viss del Facebook inom politiken och då speciellt i integrations/invandring/asyl/flyktingfrågan är inte ett dugg förvånade, tyvärr. 

Nättroll är hemska människor

Vi vet också att för kvinnor är det speciellt illa. Kvinnor behöver inte ens skriva i dessa frågor, de behöver bara tycka och tänka så kan de drabbas av ett oresonligt hat som är väldigt svårt att föreställa sig. Skulle de sen skriva ordet feminism, ja då brakar helvetet bokstavligen löst.

Tyvärr finns det i stort som i smått, ett språkbruk och ett nedsättande av kvinnor som för mig är så obegripligt och som jag aldrig kan acceptera. 

näthatet mot kvinnor

Jag själv och många av mina politiska vänner och även "ovänner" i partier som har en annan politisk uppfattning har inte den uttalat hatiska med personliga påhopp som finns från framförallt anhängare och politiker från rasistiska partier som tex SD. Visst finns det rötägg i alla grupperingar men långt ifrån det man ser från det hållet. Det enda vi slåss med är statistik, argument och olika synpunkter på vilken ideologi som är bäst ur ett samhällsperpektiv. 

Tonen kan vara hård i talarstolen, twitter, FB och på debattsidor men när vi träffas vid fikapauser och andra sammanhang utanför "arenan" är tonen en helt annan. Man kan faktiskt tycka att människor med en annan politisk uppfattning vara väldigt sympatiska, roliga och trevliga att umgås med liksom man kan träffa på en sosse som man kanske inte har så mycket gemensamt med. 

Att behandla och vara mot andra som man själv vill bli behandlad är ett talessätt som man inte mår illa av att följa...