Roliga program

Ett program som nu går på SVT är Nordiska hus. Ett program om sex stycken fantastiska bostadshus i Norden mellan 1930 till 60-talet. Och om de arkitekter som stod bakom husen.

Arkitektur är väldigt vittomspännande, roligt och intressant och bygger mycket på den klassiska triaden: skönhet, styrka, användbarhet. 

Många olika stilar, inriktningar och bland en del också extrema tankar. Just det estetiska och tankarna kring hur ett boende, ett hus, en miljö kan skapas för att bli något mer än ”bara” en plats att vara på är spännande. Serien som nu går är bra för man går igenom ett hus per avsnitt på ett mycket bra sätt, man lär sig, så att säga, att titta på lite annat sätt.

Har alltid varit intresserad av byggnader, byggnation och kollar gärna in program som handlar om detta. Ja hellre det än att kolla in alla dessa eviga serier som man försöker undvika, inte för att jag tycker det är ”ofint” eller tråkigt. Nej jag vet om man börjar titta då är man fast och sitter där och glor.
Tillbaks nu till sista avsnittet av Nordiska hus. Det handlade om en arkitekt som hette Ralph Erskine. En engelsk arkitekt som flyttade till Sverige strax innan kriget började. Tog färjan till Esbjerg för att därifrån på cykel! ta sig upp till Stockholm. Och passade på att under resan studera den nordiska men framförallt den svenska arkitekturen.

"Som inflyttad till Sverige och naturälskande människa såg Erskine klimatets och naturens inverkan på byggnadernas utformning. Han använde främst solljuset i skapandet av byggnader och stadsplaner. Solljus och solvärme utnyttjades effektivt vid placering och utriktning av byggnader i landskapet och "solfångare" skulle samla det svaga vinterljuset och reflektera det in i byggnaden. Ralph Erskine hade under hela sitt liv ett stort inflytande över den svenska och internationella arkitekturdebatten. Han verkade målmedvetet för arkitekturens politiska och sociala möjligheter i samhällsbygget."

Utdrag från Wikipedia (källa)

När jag började i Växjöhem som vice ordförande 2006 så fick jag höra namnet Ralph Erskine för första gången och namnet sades med andakt.

 Det är faktiskt så att 7-vånings husen på Lassaskog, byggda 1954-55, var ritade av just Ralph Erskine. Vi som är lite äldre kommer ihåg att balkongerna från början hängde i kablar men fick i mitten av sjuttiotalet byggas om av säkerhetsskäl. Och som tur var ritades ombyggnaden av Ralph Erskine så det är fortfarande ”original”.

Lassaskog idag

Orginalbalkonger

Det roliga är att programmets hus, Villa Tesdorpf i Skövde byggdes strax innan Lassaskog. En detalj i det huset som jag kände igen var de små fönstren som finns i tvättstugan. Små, fyrkantiga, infällda som släpper igenom ljuset men är frostade så man inte ser ut eller in. 

Detalj, fönster vid tvättstuga.

 Alla i Växjö har sett husen och många har nog varit inne i husen. Det roliga med att kolla in program som detta är att man börjar kolla lite mer på just hur hus är byggda, på detaljer och vilka tankar kan ligga bakom lösningarna.

En del säger "huset är arkitektritat" och menar då lite mer exklusiva och dyra hus. Men det är ju så att alla hus är arkitektritade. Allt har en tanke och mening, ja t.o.m de sk miljonprogrammen har en viss form och mening trots att de byggdes i större volymer.  Inget fel på planeringen i hus från denna perioden. Ofta väldigt bra och funktionell planlösning. Problemet var att husen blev för många och i samma stil så det blev enformigt och tråkigt.

Tänkte återkomma lite om mitt eget hus, vem som ritat och vilka andra hus han gjort här i Växjö.

Till dess, ha det bra där ute....



Nordiska hus del 3

Näthatet

Litet utdrag i en artikel författad av Dick Harrisson;

”Jag är skattebetalare och är intresserad att få veta vad du tänkte göra att aldrig mer publicera dynga om SD och dina privata åsikter om invandring svarar du inte på denna epost, så kommer du att få besök”. 

Allra sämst mådde jag när jag flyttade blicken till de motargument mejlbombarna levererade. I två–tre mejl fanns ekonomiska kalkyler om flyktingmottagningens kostnader, men i alla andra – kanske ett femtiotal; jag har slutat räkna dem – var argumenten uttalat rasistiska. Ord som ”det handlar faktiskt om ras!” kopplades till hatiska angrepp på undertecknad för att jag stödjer ”massimporten av negrer från djungeln” och ”invasionen av analfabeter”.

Ja den Dick Harrisson som är svensk författare och professor i historia vid Lunds universitet som på ett mycket bra sätt kan berätta om historiska skeenden. Han råkade nämna något om invandring sett ur ett historiskt perspektiv eller som han själv skriver "huvudpunkten i min artikel är att (1) fredstida invandring är långsiktigt positiv för mottagarlandet, ett faktum som kan historiskt beläggas, och (2) det behövs en ny typ av problemformulering som betraktar invandring som ett positivt fenomen, som en resurs, och inte som något i sig negativt."

Han blev helt överrumplad av det hat som han blev utsatt för via mail men vill man se mer är det bara att läsa på kommentatorsfälten om man är intresserad av att se hur en del kan uttrycka sig i denna frågan.  

Ett ofrivilligt besök i näthatarnas värld

Vi som har Twitter och till viss del Facebook inom politiken och då speciellt i integrations/invandring/asyl/flyktingfrågan är inte ett dugg förvånade, tyvärr. 

Nättroll är hemska människor

Vi vet också att för kvinnor är det speciellt illa. Kvinnor behöver inte ens skriva i dessa frågor, de behöver bara tycka och tänka så kan de drabbas av ett oresonligt hat som är väldigt svårt att föreställa sig. Skulle de sen skriva ordet feminism, ja då brakar helvetet bokstavligen löst.

Tyvärr finns det i stort som i smått, ett språkbruk och ett nedsättande av kvinnor som för mig är så obegripligt och som jag aldrig kan acceptera. 

näthatet mot kvinnor

Jag själv och många av mina politiska vänner och även "ovänner" i partier som har en annan politisk uppfattning har inte den uttalat hatiska med personliga påhopp som finns från framförallt anhängare och politiker från rasistiska partier som tex SD. Visst finns det rötägg i alla grupperingar men långt ifrån det man ser från det hållet. Det enda vi slåss med är statistik, argument och olika synpunkter på vilken ideologi som är bäst ur ett samhällsperpektiv. 

Tonen kan vara hård i talarstolen, twitter, FB och på debattsidor men när vi träffas vid fikapauser och andra sammanhang utanför "arenan" är tonen en helt annan. Man kan faktiskt tycka att människor med en annan politisk uppfattning vara väldigt sympatiska, roliga och trevliga att umgås med liksom man kan träffa på en sosse som man kanske inte har så mycket gemensamt med. 

Att behandla och vara mot andra som man själv vill bli behandlad är ett talessätt som man inte mår illa av att följa...